Plötsligt händer det. Dagen då du och din partner får veta att ni ska ha barn. Från den dagen förändras allt – både din fysiska verklighet och din inre värld. Plötsligt ser du fullt av andra kvinnor som också är gravida och du undrar var de fanns innan; varför ser du dem först nu? Du ser dem för att du ser vad ditt sinne är fokuserat på, och det är bara ett exempel på hur allt omkring dig förändras från den dagen du får veta att du är gravid. Även för din partner förändras allt, och en ny värld öppnas sakta upp. Skillnaden mellan er ligger såklart i att din partner inte själv bär barnet, och därför blir det extra viktigt att du bjuder in hen i dina upplevelser precis som hen behöver berätta för dig om sin resa mot att bli förälder.
Den här tiden fram tills barnet föds, är en tid av förberedelser och på sätt och vis kan det vara skönt att ha nio månader på sig för det är mycket som ska fixas och donas. Allt eftersom graviditeten framskrider förändras din kropp, ni kan följa barnets utveckling och du som gravid går också igenom olika faser med skilda känslor och upplevelser. Ni planerar, tänker på namn, kanske väljer ni att ta reda på om ni får en pojke eller flicka. Barnrummet görs i ordning och ni är förmodligen fullt upptagna med att följa barnets utveckling. Men det är också väldigt viktigt att ni
inte glömmer att sitta ner och prata igenom det kommande föräldraskapet ur fler och mer praktiska aspekter.
Som förstagångsföräldrar blir allt såklart nytt för er, men det blir det även för barnet. Ni är tre personer som ska lära känna varandra och hitta en vardag tillsammans, och det är något som både kommer att ta tid och innebära med- och motgångar. Så ju mer ni föräldrar värnar om er kommunikation redan innan barnet kommer, desto bättre förberedda är ni på att möta de tuffare stunderna. Öva er på att ta upp olika ämnen oavsett om de är svåra eller härliga, lyssna på varandra och låt den andra personen få prata till punkt. Respektera att ni ibland har olika åsikter och hitta vägar mot flexibilitet och kompromisser, för ingen av er kommer alltid kunna få precis som ni vill.
Även om det är omöjligt att veta precis hur olika situationer med barnet kommer utspela sig kan det ändå vara en bra idé att resonera kring vad ni förväntar er av varandra som mamma respektive pappa, och hur ni kan hjälpa varandra i stunder som blir extra tuffa. Har ni pratat om de här bitarna innan de sömnlösa nätterna eller stunderna med skrik och gråt händer, kommer det vara lättare att komma ihåg och prova det ni diskuterat. Det blir också enklare att utvärdera och prata igenom era lösningar i efterhand. Vad fungerade, vad gjorde barnet lugnare, och vad fungerade inte alls som ni trodde? Vad kan vi prova istället?